Huvudmeny:
ETT EMPATISKT MÖTE /Dagboksanteckningar av Liizzie januari 2010
-
”Tack och lov att Du är här!” Det blev mina allra första ord till Astrid, som numera är min goda vän – trots detta mitt burdusa sätt att hälsa den första gången vi två sågs.
ASTRID BORG VAR FÖRELÄSAREN OCH FÖR OSS ´KÄNDISEN´ vi hade hört talas om många gånger och som vi i Ebbegruppen hade kommit till skott och bjudit till oss i Arvika. Vi hade ju under åren ofta tagit del av hennes givande texter. Att Astrid svarade ´ja´ på en enda gång till vår inbjudan peppade oss i planerandet! Och hela upplägget hade också fram till föreläsningsdagen, närmare bestämt strax före lunchtid dagen F, också gått enligt planerna. Till och med tågresan med utgång från Astrids hemort Källby verkade fungera hundraprocentigt tidsmässigt – när det plötsligt tog stopp på Karlstads station! Snabbutryckt make med kännetecknet blå Volvo kom därför att bli Astrid Borgs allra första synliga Arvikakontakt i och med samåkandet den resterande färdsträckan till Arvika bibliotek.
Föreläsningen blev ett kunskaps-
naturligt sätt! /Foto Lizzie arkiv
Det var med andan i halsen bokstavligen som vi – mest Astrid förstås – skulle ta oss an de 90 åhörarna som väntade i stora hörsalen. Och jag hade egentligen planerat för att säga något helt annat än de nämnda orden i början här, när vi med en omfamning till slut kom att hälsa på varandra. Något, som att hon var hjärtinnerligt välkommen!
Att tappa ord för stunden är faktiskt en aning typiskt i stressituationer för Parkinsondrabbade, det vill säga att rätt mening inte riktigt vill nå läpparna. Nu efteråt vet jag att Astrid med sin långa erfarenhet av människor ändå kunde ana mina outtalade bättre valda ord.
Dagens viktiga lunch hade vi inte heller hunnit med ordentligt sittande tillsammans. Den hade istället fått bli ett improviserande på olika håll med en baguette i flykten för Astrid och en Loka citron för min del, dock helt tillräcklig i stunden. Allt hade blivit så som det inte borde ha blivit just under en kort stund denna speciella dag F. Hur som helst så blev detta att mötas i verkligheten, efter en tids kontakter per telefon och e-
Själva föreläsningen blev ett kunskaps-
Från stora hörsalen
Arvika bibliotek 26 januari 2010. Åhörarna var personal från vårdens olika områden, elever från vårdskolan samt brukare och anhöriga. /Foto Lizzie arkiv
Kaffepaus – sittande kvar på sina platser -
Att få Parkinsondiagnos är en mycket individuell upplevelse. Och att ingen drabbad heller är den andre lik i symptombilden är av stor betydelse att veta om, påpekade Astrid.
I och med att Parkinsons sjukdom drabbar så olika, kan detta lätt bli förvirrande för en omgivning som saknar sjukdomsvetskap. Symptombilden för den enskilde drabbade varierar sedan, även den, från en dag till en annan. Helt klart syns i alla fall att den osäkerhet som möter oss, åtminstone först som Parkinsondiagnostiserad, kan dämpas betydligt i och med införskaffad kunskap. Och kunskap kan man alltid i sin tur dela på ett generöst vis med andra. Det har Astrid lärt oss och samtidigt visat oss. Spontant blir nyckelorden för hela föreläsningen kunskap, empati och generositet! Kombinationen får beskriva ´vår Astrid´ och sammanfattas i det enda ordet varaktighet.
´Tänk om vi kunde behålla Dig i Arvika´ blev de tänkta orden innan tåget skulle avgå från stationen samma kväll – jag sa dem inte men jag tror att hon faktiskt kände även dessa. /Lizzie Gerd Janson (070 3277784)
/Arvikaområdet beräknas statistiskt att ha ca 40 Parkinsonsjuka. /Första föreläsningsdag i Arvika var 26 januari 2010. Den följdes snart av två nya föreläsningsdagar 19-
Ebbegruppens cirkelledare framförde hela gruppens VARMASTE TACK till Astrid! Uppskattningen visades med en liten gåva från Rackstadmuséet. /Foto Lizzie arkiv