Huvudmeny:
Arvid Carlsson Nobelpristagare, fick vänta i 40 år på erkännandet
Arvid Carlsson
Piteå: -
Nobelpristagaren Arvid Carlsson, 84, Göteborg, inledde Svenska Parkinsonstiftelsens symposium i Piteå på ett rakt och öppet sätt.
Arvid Carlsson är nestor inom världens parkinsonforskning som upptäckare av dopaminet och behandling med L-
Han började sin forskarbana på farmakologiska institutionen vid Lunds universitet, där han disputerade till medicine doktorsgraden.
– Genom lyckliga omständigheter hamnade jag sedan på ett mycket berömt laboratorium i USA 1955. Där började jag undersöka substansen serotonin i hjärnan.
Tillbaka i Lund gjorde han försök med att injicera reserpin (ett läkemedel mot schizofreni) på kaniner. Alla kaniner blev stela och orörliga. Han kom fram till att stelheten berodde på dopaminbrist och för att testa sin teori gav han kaninerna L-
L-
– Under 60-
Det visade sig då att L-
– Parkinson är emellertid en komplex sjukdom med varierande intensitet och med stora individuella skillnader. Behovet av utbildning för personal inom hälso-
Parkinsons sjukdom är livslång och nedbrytningen av de nervceller som lagrar dopamin fortskrider. Många med Parkinsons sjukdom börjar pendla mellan omväxlande stelhet och överrörlighet.
Arvid Carlsson tror inte på stamcellstransplantation och påståenden om nybildning av hjärnceller. Det sker enligt honom ingen nybildning av nervceller.
– Vi föds med de hjärnceller vi har. Förstörda eller skadade hjärnceller kan aldrig ersättas, säger Arvid Carlsson.
– Försöken med fostertransplantation för att skapa nya nervceller borde vara ett avslutat kapitel. Det ger ingen förbättring utan leder bara till dyskinesier (ofrivilliga rörelser). Det beror på att nervcellerna i sig behöver styrceller för att kunna fungera i hjärnans signalsystem. Eftersom sådana styrceller inte finns, så blir de nya nervcellerna inte till någon hjälp. De nya nervcellerna har inget ”cellminne”. Det kan liknas vid en häst med efterföljande vagn utan kusk säger Arvid Carlsson.
– Den framkomliga vägen är istället att leta efter molekyler som kan bli nya, effektiva läkemedel. Drivkrafterna bakom denna utveckling har lett till förbättrad hälsa för en mycket stor patientgrupp. Det finns idag cirka 15 000 personer med Parkinsons sjukdom i Sverige, säger Arvid Carlsson.
– Vi måste också lära oss utnyttja vården och resurser effektivare, då det sker en ständig utveckling av nya behandlingsmetoder. Duodopabehandling är ett exempel.
Stabilitet är mycket viktigt. Det svåra är att ställa in medicineringen rätt. Intervallerna mellan doserna kräver noggrann uppföljning.
– Just nu arbetar vi med en ny typ av läkemedel som på sikt kan bli viktiga tillskott för behandling av Schizofreni, Parkinson och andra psykiska och neurologiska sjukdomar. Redan inom ett par år kan ett sådant läkemedel, en dopaminstabiliserare, finnas godkänd för sjukdomen Huntingtons Chorea. Dopaminstabiliserarna har utvecklats utifrån idén att det finns en instabilitet i dopaminsystemet, som det går att åtgärda, säger Arvid Carlsson. I kliniska prövningar förefaller de ha flera fördelar jämfört med ,befintliga läkemedel. Dopaminstabiliserarna verkar kunna motverka omväxlande stelhet och ofrivilliga rörelser (on-
– Vi har kommit så långt i fas två att vi kan visa på både terapeutisk effekt och säkerhet. Nästa steg blir en ansökan om ett godkännande som läkemedel, säger Arvid Carlsson. Den andra dopaminstabilisatorn OSU6162 har vid kliniska studier visat lovande resultat. Överrörligheten försvann hos parkinsonpatienter med långt framskriden sjukdom. Intresset är tyvärr svalt från läkemedelsbranschen. Det finns inget läkemedelsbolag som prioriterar Parkinsons sjukdom.
De är upptagna av program kring utveckling av läkemedel för andra sjukdomar som de väntar på att få lansera. Carlsson Research ämnar bilda eget bolag inom de närmaste åren. Genom ett eget initiativ kan vi skynda på utvecklingen, säger Arvid Carlsson.
TEXT: MAURITZ MAGNUSSON
RÄTTAT OCH KOMPLETTERAT AV ASTRID BORG
KORREKTURLÄST AV KRISTINA RILTON